painsister

Jag har anatomi som en badboll, rund & mjuk & tål inte hårda tag; jag har fibromyalgi. Ett rent helvete faktiskt.

I muskler, nerver och senor det drar,
från ömhet och värk vi ej vila har.
I öronen blir alla ljud till brus
och ögonen tåras av starka ljus.

Tankarna dom fladdrar och far
koncentrationen finns ej längre kvar.
Så underligt min kropp sig beter
hjärnan undrar "vad är det som sker"?

Det är ingen som ser vad jag känner
det är svårt att berätta för mina vänner.
Det kroppen ej kan, det som tankarna vill
och ej kunna gå och ej sitta still.

Vore tacksam om värken ville ta slut,
om än bara för en kort minut.

Okänd diktare